Minnesstund

Bara några dagar kvar tills det e minnesstund för Danne. Känns som om det blir mkt folk, dryygt och roligt på samma gång. Man kommer ju knappast hinna tala med alla...ja ja vi får skylla oss själva när vi bjudit in alla...Det visar sig hur det blir med den saken, det handlar ju bara om tre timmar...

Saknar honom så obeskrivligt mkt. Man kunde aldrig sätta sig in i hur det var att förlora ngn så nära så tidigt, men nu vet jag...ville inte veta det...men jag vet....ush.

Allt känns så jävla konstigt...

Känns som om han ska komma in när som helst o härja med oss. Men det kommer aldrig att hända igen :( Aldrig!!! Ush Gillar inte det ordet. Detta kan ju aldrig ha vart meningen, hur kan meningen med livet bli så kort, någon mening måste det ju finnas till att Du o Jag kom till världen?! Men finner inte svaret på detta...var meningen med Danne att han bara skulle förgylla mitt liv med 21 år av hans??? Var det meningen att han bara skulle bli ett minne, ett minne som de flesta bär med oss som ngt roligt...

Hoppas att livet inte bara tar slut o blir svart, det trodde inte Danne, jag hoppas att det är som han trodde, att han finns kvar på ngt vis, inte bara i minnet...

Han var värd så mkt mer än det här...:'( Jag hoppas att han visste hur omtyckt han var av både familjen o vännerna...Men vad hjälper det inget/ingen kan göra så att vi får honom tillbaka!

Idag har jag två sjuka barn här hemma, det hostas o snoras...drygt...hoppas att de blir friska snart